Jag, som tänker allt mera på lokal och småskaligt producerad ull, har en oväntad favorit när det kommer till mössgarner. Jag kan inte hjälpa det, men jag älskar Malabrigo Rios. Färgerna är vackra, lagom melerade. Garnet är mjukt och absolut klifritt. Att det både är superwash och importerat från fjärran kontinent är sådant jag ännu en gång har förträngt...
Mannen behövde en ny mössa, åtminstone enligt mig. Som av en händelse hade jag en härva Malabrigo Rios liggande som bara väntade på att bli uppstickad. Och så, nästan samtidigt hittade jag det här fina mönstret. 2-color hats som är ett gratismönster. Så jag började sticka.
Först stickade jag mössan till vänster. Jag använde Lima i en ljusbrun färg som kontrastfärg. När mannen sedan provade var mössan alltför lång. Den hade lite för mycket häng för att passa hans huvud och smak.
Då vägde jag garnet jag hade kvar. 45 gram. Jag hoppades att det skulle räcka till en lite kortare variant av samma mönster. Den här gången använde jag en rest av Cascade wool som kontrastfärg. Jag förkortade modellen med två rapporter. Och garnet räckte precis! Nu blev det en lagom stor beanie-modell. Nu har vi varsin mössa som värmer skönt om öronen och inte kliar.
Jag håller på att fundera över hoptagningar på mössor just nu.Här gjorde jag lite olika på de två mössorna och fick lite olika effekt. Hmm....
Beskrivningen var lätt att följa. Jag gillar verkligen det här 'sillabensmönstret'. Det är lättstickat eftersom flotteringarna inte blir så långa att man behöver binda på baksidan. Det är dessutom lätt att memorera.
Egentligen gillar jag mössor med resårkant mera, men jag tycker att den invikta kanten passade bättre här, rent estetiskt.
Jag stickade på rundstickor 4 mm. Kort kabel och korta stickspetsar gör att det går väldigt fort och lätt. Mot slutet när varven blev kortare bytte jag till strumpstickor.
Nyss inkommen från trädgården. Det är milt, kusligt milt. Även om vi sparar el är det konstigt att gå ute utan ytterkläder i mitten av november.